Så chili
Chilifrön behöver värme och fukt för att gro, så man sår inomhus, mitt i vintern eller tidigt på våren. Farbror Grön som är en känd odlare (sök på nätet!) brukar så sina chilifrön den 8 december varje år.
Chilifrön är inte så kinkiga med jorden, så länge de har det varmt och fuktigt. Det går bra att använda såjord eller planteringsjord, vilket man har hemma.
Vad man använder för slags kärl beror på vad man har. Många använder sig av en så kallad pluggbox som är en sålåda med 49 celler. Där har varje planta en egen cell, och man kan lätt ta loss dem och flytta vissa plantor om de gror/växer ojämnt. Det går bra med andra lådor/burkar/krukor också, bara de har hål i botten, och något slags lock.
Locket läggs ovanpå såkärlet för att det ska bli en fuktig miljö. För ett bra resultat är det också bra att investera i en värmematta som man kan ställa pluggboxen/brättena eller såkrukorna på.
När groddarna tittar upp vill de stå svalt och ha ljus. Dagsljuset räcker inte till så tidigt på året, så det krävs extrabelysning för att inte plantorna ska bli långa och gängliga. Färdiga kit med såbrätte och armatur funkar bra. Eller så hänger man upp separata lysrör över den plats där man har plantorna. Vanliga lysrör, T5 och T8, funkar vilket som. Lysrören ska hänga 10-20 cm ovanför växten, och allteftersom plantan växer till sig behöver lysrören höjas upp. Det är alltså bra om de hänger i en vajer eller i justerbara kedjor. Extrabelysningen ska vara på ca 12-16 timmar per dygn. Använd gärna timer.
Även om man har extrabelysning är det bra att ställa plantorna där det är ett bra ljusinsläpp, gärna söderfönster. Men det fungerar med väster och öster också. I ett söderfönster måste man vattna mera.
Plantera om!
När bladen på plantorna inte längre är släta och fina utan börjar bli lite buckliga eller när plantan helt enkelt ser för liten ut för krukan, då kan det vara dags att plantera om! Välj en större kruka och fyll i lite jord i botten. Sätt sedan ner plantan så att bara det första bladparet och det som är ovanför det sticker upp. Då bildar plantan nya rötter längs med stjälken, och det blir en kraftigare planta som lättare står emot angrepp.
Omplantering kan behöva göras ungefär fyra gånger innan slutplanteringen och man väljer hela tiden en lite större kruka än den föregående. Om man tar en för stor omplanteringskruka på en gång så kan plantan dränkas i vatten eftersom den inte klarar av att suga upp allt förrän den har växt till sig. Det blir helt enkelt för blött i jorden. En lagom storlek för slutplantering är ca 12 liter och om man ska övervintra plantan behöver krukan vara minst 20 liter.
Ett tips är att använda murarbaljor som är billiga och stadiga. Då borrar man ett hål ett par centimeter upp från botten på baljan så att det skapas en vattenreservoar. Överskottet rinner ut så att plantan inte dränks. Man kan lägga i lecakulor i tvättpåsar i botten, men då blir jordvolymen mindre. Vill man hellre ha hålet i botten på baljan kan man ställa den på ett skoställ i plast.
Gödning
Man kan räkna med att den nya jorden efter varje omplantering avger näring till plantan i ca 3 veckor, därefter behöver man komplettera med mer näring, välj ekologisk.
När plantorna börjar blomma behöver de mera gödning. Maria, som berättade om att odla chili i vårt radioprogram, använder flytande ekologisk gödning från trädgårdsbutiken. Man kan nypa bort plantans första blommor om man vill att kraften ska gå till plantan istället för tidig fruktsättning. Blir plantan först större och rejälare så kommer den leverera mer frukt senare anser vissa. Andra klipper sina plantor för att få dem buskigare. Blommorna kommer ofta längst ut på grenarna, så klipp tidigt i så fall.
Plantans form
För att hålla plantorna fortsatt korta och knubbiga behövs en extrabelysning som är placerad 10-20 cm ovanför plantorna. Man kanske undrar varför de i affären inte är så långa och rangliga som de ofta blir hemma? Då ska man veta att många köpeplantor är uppdrivna med retarderingsmedel (stråförkortningsmedel) för att de inte ska växa sig höga. Så de vi odlar hemma är ofta mera ”naturliga”.
Ohyra
Den vanligaste ohyran när man odlar chili är bladlöss som suger näring ur plantan. Det är lättare att få bladlöss om plantorna är stressade av något skäl, till exempel om man har missat lite med vattningen eller om ljuset inte är tillräckligt. Men bladlöss kan också lifta med nån krukväxt eller något man köper i affären. Det var nån som sa att om växter stressas så utsöndrar de någon slags växtsaft som bladlössen tycker extra mycket om.
Så fort man ser en bladlus ska man bekämpa den! Man kan göra en egen blandning av såpa, vatten och lite t-sprit som man sprutar på lössen. Det är också bra att ha nyckelpigor inne eftersom de utsöndrar något ämne på plantorna som inte lössen tycker om. Så var rädd om nyckelpigorna! Får man stora problem som man inte blir av med så kan man köpa nyttodjur som äter upp bladlössen.
Hantera chilifrukter
För att ha koll på styrkan i en chilifrukt så mäts den i något som heter Scovillegrader.
Chilifrukter innehåller capsaicin, som är ett ämne som får hjärnan att tro att vi bränner oss när vi hanterar och äter chili! I själva verket krävs mycket stora mängder chili för att det ska vara farligt, men eftersom capsaicin stimulerar samma nervceller som känner av stark hetta så lurar hjärnan oss. Normala mängder chili i maten upplever vi som hetta – det smakar starkt. Men ökar vi dosen kommer munnen att kännas bortdomnad eftersom kroppen då frigör endorfiner för att hantera den upplevda hettan.
Oavsett vilken chili man ska hantera, kan det vara bra att använda plasthandskar. Det gör ju så fruktansvärt ont att klia sig någonstans efter att man skurit i chili om man inte använt handskar.
Och se upp för chiliångorna som uppstår när man spolar varmt vatten på fröer som ligger i diskhon. Mixar man chili är det normalt att drabbas av rethosta, liksom när man mortlar torkade frukter. Ett tips istället för att mortla är att mixa dem i en mixer, och att öppna locket utomhus. Den mixern ska helst inte användas till annat än chili, om man nu inte är väldigt förtjust i chilismak!
En annan bra sak att känna till är att man bör ta bort kärnorna innan man mal de torkade frukterna till pulver, eftersom de kan bidra till en besk smak. Och chilins styrka sitter till största delen i innerväggarna, så de kan man också avlägsna om man vill få mer smak och mindre hetta.
Chilins smaker kommer ofta fram mer när frukten torkas, jämfört med om den används färsk. Därför är det just många som torkar frukterna. Sedan finns det ju de sorterna som byter namn när de har torkat. Det finns en sort som heter Poblano i färskt tillstånd, och byter sedan namn till Ancho när den har torkat. Den används som ingrediens när man gör den mexikanska nationalsåsen “mole”. Den här chilin får i torkat tillstånd smaken av kaffe, kakao och torkad frukt och används ofta i matlagning.
Inspiration
Det finns en förening för dem av oss som gillar chili extra mycket! Den heter Svenska Chilepepparföreningen och de har tillgång till frön från de lite mer speciella chilisorterna. Som till exempel Pimiento de padrón (Capsicum annuum) som skördas grön och ser ut som en sorts väldigt små gröna paprikor. Men att äta den är som att vara med i en kulinarisk rysk roulette! Den är nämligen normalt mild och söt, men en av tio pimientos sägs vara superhet!
Chilisorter
Det botaniska släktnamnet är Capsicum och det uttalas ”capseecoom”. Inom släktet finns flera arter, som i sin tur delas upp i olika sorter.
Capsicum annuum ”annyouum” kallas på svenska för Spansk peppar och har länge ansetts vara annuell, men nu vet man att den går att övervintra. Inom arten finns många olika sorter och detta är den vanligaste chilin i Europa.
Capsicum baccatum ”bahcotttum” kallas Bärpeppar eller Aji ”ahi”. De blir höga plantor och frukterna har en aromatisk fruktig karaktär som kan vara både starka och svagare i smaken. Plantorna tål kallare klimat och frukterna har lång utvecklingstid.
Capsicum chinense ”chinensee” kallas Havannapeppar och hit hör de starkaste arterna som till exempel Habanero och några av världens starkaste chilifrukter som ”Dragons breath”, ”Carolina Reaper” och Bhut Jolokia. Plantorna kräver mycket värme och hög luftfuktighet.
Capsicum frutescens ”frutesenz” kallas Flerårig Spansk peppar och är ofta känd som Tabasco som är den vanligaste arten. Plantorna är kompakta med upprättväxande små, spetsiga och starka frukter. De behöver mycket värme och hög luftfuktighet.
Capsicum Pubescens ”pewbesenz” kallas Rokoto-peppar. De har svarta frön och lilafärgade blomblad. Saftighet och smak som hos paprika och styrka som de starkare sorterna. Frukterna är ofta äpple- eller päronformade. Plantorna behöver lång odlingssäsong och tål ett kallare klimat.